Blått

Har du någon gång haft ett förtroligt samtal med en nära vän?

I sådant fall vet du exakt hur den Göteborgsbaserade musikern Nils Pilerots fullängdsdebut "Blått" låter.

"Blått" är nämligen ett väldigt ärligt verk. Nils varken hycklar eller poserar, hans texter, melodier och klanger är personliga, osentimentala och oförställda. ”Jag hoppas att alla som lyssnar på 'Blått' kommer att uppleva den som mjuk, omfamnande, rofylld och varierad”, säger han själv. ”Jag vill att den ska kännas öppen, men inte dömande”.

För ett drygt decennium sedan, av en gammal kamrat, fick Nils rådet att skaffa en gitarr. Efter ett par år av sporadiskt spel började han hitta en egen röst, lösryckta ord blev lyrik om själsligt lidande och dess konsekvenser i vardagen, trevande toner blev glasklara, aningen Damien Jurado-inspirerade ackordföljder. 2019 släppte han så sitt egentliga förstlingsverk, den digitala och mästerliga 4 spårs EP'n "Columbus", som kom till liv av en olycklig förälskelse i en psykolog.

Klicka i gång dess ömma men samtidigt pampiga öppningsspår "Anna", bland vars gästmusiker man för övrigt finner Ted Gärdestad-tolkaren, med mera, Timo Räisänen, och hör en av de mest rättframma svenska kärlekssångerna någonsin.

Lyssnaren kan kanske höra ekon av John Holm, Håkan Hellström och även just Ted, men Nils Pilerot har ändå en omisskännligt egen ton, ett direkt tilltal och ett språk som inte riktigt liknar någon annans.

Välkommen till "Blått".